greatdixter4 item2

< till arkivet

Högskär

 

Monica och Karl-Johans fritidshus har gått i arv i tre generationer Denna skärgårdsidyll ruvar på en spännande historia om ambitiösa trädgårdsdrömmar. Och spåren dröjer sig kvar ännu.

 

Av Klas Kihlberg

 

Likt en skånelänga ligger den där, i ensamt majestät på den lilla ön i Stockholms ytterskärgård. Fast byggd i trä och omgiven av klipphällar, ensnår och ljung.

Det är mitten av maj och jag har fått ynnesten att besöka Monica och Karl-Johans fritidshus på Högskär, som gått i arv i tre generationer. Här ute, intill det öppna havet, är det ännu ganska kallt. Växtligheten på marken har kommit rätt långt men träden är ännu inte helt utslagna.

När jag tar mig från bryggan och närmar mig storstugan ser det ganska vilt och oordnat ut. Högt gräs möter klippt gräs. Buskar och träd lite här och var. Jag ser en hel del Adam och Eva, de vilda orkidéerna i gräddvitt och rött. Hundkäx och gullvivor blommar på som bäst. Det är otroligt vackert, inte tu tal om saken, men att kalla det trädgård, det kanske är att ta i.

Så passerar jag en ö av pingstliljor i gräset och även om de ser sponant självsådda ut har de knappast kommit hit till ön på egen hand. Någon har varit här och planterat. Ju närmare jag kommer storstugan desto tydligare blir spåren av en ambitiöst anlagd trädgård. Några gamla äppelträd står misstänkt ordnat, i rad längs gräsgången upp mot huset. Även om det är en hel del "hål" i ordningen (med andra ord träd som saknas) går det att läsa in en prydlig struktur av fruktträdskvarter. En angenäm och bekant doft sprider sig och snart möts blicken av ett hav av blommande pingstliljor. Aldrig har jag sett så många på en och samma gång.

 

Högskär är verkligen en unik plats. Att det är ett skärgårdsparadis – för det är det med råge – är inte det jag menar. Jag tänker på historien om hur en familj från stan för 100 år sedan bestämde sig för att skapa en prunkande trädgård på en vindpinad liten ö i havsbandet. För det är spåren av dessa ambitioner som ännu dröjer sig kvar i fruktträdsparterren och de tusentals poetnarcisserna.

På den tiden var det inte ovanligt att stadsbor om sommaren hyrde sig en sjöbod av fiskarbefolkningen men bokförläggaren Karl Lindqvist från Sundbyberg gick längre än så, han köpte en hel ö. Ungefär som en bondgård på slättbygden byggdes den långsmala storstugan med ryggen åt nordost med två flyglar åt väster och öster. Här fick man så ett mikroklimat i skydd från havet och inte minst nordanvinden.

Där huset ligger idag och åt sydväst löpte en däld, en liten dalsänka, som fylldes med matjord, hittransporterad från fastlandet, allt dränerat och terrasserat så det blev plant och lätt att odla. Fruktträd planterades sex om sex i åtta rutor, eller kvarter, och under träden fylldes den bara jorden av ettåriga sommarblommor och dahlior. De drevs fram i familjens växthus på Alby säteri i Sundbyberg och skeppades ut hit varje vår med ångbåt.

På innergården, den så kallade blomstergården, planterades perenner i en rabatt längs med husets söderfasad med bland annat röda bondpioner och gula dagliljor (som står här än idag!). Den västra flygeln är byggd som en loggia, en uteplats under tak där man kan sitta i lä och se ut över rabatterna och ana naturen utanför genom portalen i östflygeln. Blomstergården avslutas i sydväst av en mur med en trappa ned till fruktträdgården, som ligger en nivå lägre. Längs terrassmuren planterades en ridå av syrénbuskar, som gav ytterligare lä till innergården.

 

På fyrtiotalet drog man så ned på ambitionerna i trädgården. Kvarteren med dahlior och sommarblommor i fruktträdgården ersattes med gräsmatta. Även grusgångarna mellan kvarteren lades igen men yttergångarna behölls och istället för grus fick de en beläggning av ölandskalksten. Det var också nu som familjen skapade "rundelen", en halvcirkelformad rabatt kring ett solur. Hit flyttades perenner, rosor, syrener, dahlior och så satte man pingstliljor (Narcissus poeticus). De är av varieteten recurvus, den gammaldags, småblommiga sorten som doftar starkt. Att de trivdes är tydligt för idag har de spridit sig långt utanför rundelen.

 

Efter många år av eftersatt skötsel, då både hus och trädgård lämnades vind för våg, har Karl-Johan och Monica lagt ner ett enormt arbete på att återställa Högskär. Det har framför allt varit fokus på byggnaderna som renoverats pietetsfullt men även trädgården har tagits om hand. Kalkstensgångar har grävts fram, murar renoverats och träd har beskurits med hjälp av arborister.

Det lär knappast bli en återgång till hur trädgården såg ut för 100 år sedan men om någon i framtiden vill ta sig an den utmaningen finns det detaljerade ritningar och beskrivningar att utgå ifrån. Fast frågan är om det är något eftersträvansvärt. Det är så otroligt vackert som det är och den spännande historian finns ju kvar.

> till topp

FLER REPORTAGE HITTAR DU HÄR

hogskar1
hogskar4

KONTAKT

HEM

ANNONS

tradgardslivprenumeration

SÄLJSTÄLLEN

ANNONSERA

item3

TRÄDGÅRDSLIV

item4a

PRENUMERERA

hemsidahuvud1a1

© Trädgårdsliv trädgårdstidning trädgård