greatdixter4 item2

< till arkivet

Gamberaia

 

Många ser Gamberaia som den ultimata toskanska villaträdgården. En förebild för många trädgårdar runt om i världen. Dess fantastiska läge matchas av en lika spektakulär historia.

 

Av Klas Kihlberg & Gustav Stjärnström

 

Drömbilden av den -toskanska villan: en stramt hållen historia i bleknad gulockraton, uppflugen på en kulle, bland olivlundar och cypresser. Helst med panoramavy över landskapet med Florens i fonden. En välmanikyrerad trädgård hör förstås till, huvudsakligen städsegrön, med urnor, putsade murar och balustrader. Några skulpturer, fontäner och så helst en mossbelupen grotta. Inget jättepalats, utan sådär lagom stort och måttfullt.

Verkligheten gör en ofta besviken men just denna ideal-bild finns på riktigt. På en kulle; ovanför Florens. Platsen är Settignano och villan heter Gamberaia – i mångas ögon den mest formfulländade renässansvillan av dem alla.

Du har kanske sett bilder därifrån: trädgården som ligger på terrasser med branta sluttningar runt om? Likt ett lastfartyg på havet tycks Gamberaia stäva fram över det böljande landskapet: huset som kommandobrygga och trädgården nedanför som fartygsdäck.

Att anlända till Gamberaia är en upplevelse i sig. En smal byväg leder ut ur Settignano och bjuder på en fantastisk vy över floden Arnos dalgång. Backarna är fyllda av gråskimrande olivträd och längs vägen löper en terrassmur, krönt av formklippt rosmarin. Så här i påsktid blommar den i isigt ljusblå toner. På en utskjutande kulle står så Gamberaia, dramatiskt omgiven av cypresshäckar och stora pinjeträd.

Det här är inte en trädgård som röjer allt på en gång. En svit av trädgårdsrum avlöser varandra, ena stunden är det monumentalt och palatslikt, nästa stund intimt och inåtvänt. Den långa cypressallén, från byvägen upp mot huvudbyggnaden, hör till den förra kategorin, liksom den flera hundra meter långa gräsavenyn, the bowling green, som löper genom hela trädgården. Den bjuder på en fantastisk siktlinje men någon mittaxel är det ändå aldrig riktigt. För att nå Gamberaias huvudattraktion, den stora vattenparterren, får man snällt ta några steg åt sidan, genom en häckridå. Eller ännu hellre, in i huset, via vardagsrummet en trappa upp, och ut på balkongen: för det är härifrån man kan ta in vattenträdgården i sin helhet, med vyerna över landskapet där bortom.

De mer intima rummen hittar man på vägen. Som il grotto, det grottliknande trädgårdsrummet som mer liknar ett kapell, eller il bosco, skogspartiet, upphöjt ett par-tre meter. På samma plan ligger citrusterrasen med la limonaia, orangeriet för vinterförvaring av Gamberaias alla citron-, apelsin- och grapefruktträd, i fonden.

Lika spektakulärt som dess läge är Gamberaias historia. Visst är det en skapelse från renässansen, ja kanske senrenässans för att vara lite mer precis, med allt vad det innebär av växtval, struktur och funktioner. Men vi tar och snabbspolar trehundra år framåt i tiden, till slutet av 1800-talet. En tid då välbärgade nordeuropéer och amerikaner, med fäbless för Italien i allmänhet och renässansen i synnerhet, lockades till Florens. Långt från England, Tyskland eller USA, kände man sig lite friare, lite mindre bunden av konventioner, inte minst på det sexuella planet.

Hade man pengar var idealet att köpa sig en renässansvilla, i stadens utkanter. Ofta nedgångna, sällan särskilt dyra, var dessa villor en perfekt miljö för det diskreta liv man åtrådde, utom räckhåll för nyfikna blickar från turistande landsmän. Här fick man också möjlighet att i det ultimata sammanhanget ge sig hän åt konst, arkitektur och, inte minst, trädgård.

Det var ungefär så Gamberaia kom i den excentriska men ack så skygga prinsessan Ghykas händer 1896. Man vet egentligen ganska lite om denna Florens Greta Garbo: officiellt var hon gift med den serbiske kungens bror men bakom den "respektabla" fasaden levde hon ett självständigt liv. Hon var lesbisk och delade livet på Gamberaia med en amerikansk kvinna. Ghyka var en omvittnad skönhet och älskade att gå lättklädd, gärna naken, i sin trädgård.

Dessa privata angelägenheter kan tyckas oväsentliga i trädgårdssammanhang men hennes livsstil påverkade Gamberaia och på så sätt många andra trädgårdar. Vissa påstår till och med att det var med hennes omvandling av Gamberaia som den moderna trädgården växte fram. En trädgård där det privata, inåtvända var viktigare än att visa upp en bländande fasad för omvärlden.

Det var inte frågan om någon totalomvandling utan om några väl valda förändringar som ändå fick stor betydelse. Det vi med all säkerhet vet är att prinsessan Ghyka lät gräva bort den franska broderiparterren från 1700-talet och anlägga Gamberaias ikoniska vattenträdgård. Hon såg också till att detta trädgårdsrum inte hade någon som helst insyn, med hjälp av höga formklippta cypresshäckar. Här kunde hon ta ett dopp och likt Narcissus beundra sin egen spegelbild i bassängernas spegelbilder. Här höll hon också hov för sitt likasinnade, oftast kvinnliga umgänge (hit kom bland andra Gertrude Stein och Vita Sackville-West) med dramatiska entréer från husets balkong, via trappor, ner i trädgården.

Gamberaia har fått stort inflytande på trädgårds-arkitekturen i modern tid. Visst är det storslaget och i vissa stycken majestätiskt, men Gamberaia håller sig hela tiden på en mänsklig skala. Det bjuder in omgivningarna men är också privat och avskilt. Gamberaias relativa "litenhet" låg mer i linje med idealen hos en framväxande förmögen borgarklass i Europa och USA och har under 1900-talet stått som förebild för många hus och trädgårdar runt om i världen.

 

> till topp

FLER REPORTAGE HITTAR DU HÄR

gamberaia1
gamberaia4

KONTAKT

HEM

ANNONS

tradgardslivprenumeration

SÄLJSTÄLLEN

ANNONSERA

item3

TRÄDGÅRDSLIV

item4a

PRENUMERERA

hemsidahuvud1a1

© Trädgårdsliv trädgårdstidning trädgård