greatdixter4 item2

< till arkivet

Dill

 

Vid sidan av alla spännande nymodigheter behåller dillen sin särställning i det svenska köket. En smak av sommar man inte vill vara utan.

 

Av Klas Kihlberg

 

Det svenska köket har historiskt sett inte varit så värst kryddorienterat. Mycket av det vi tar för givet idag; basilika, koriander, rosmarin, salvia ... är rätt nya företeelser här hemma. För det mesta har vi gillat vår mat ganska mild och ren, lite vitpeppar och persilja, timjan i ärtsoppan förstås och kanske kummin i brödet eller osten. Men är det en distinkt smak som har stimulerat våra smaklökar alldeles särskilt är det nog dillens.

Och vi använder dill ovanligt mycket. Internationellt sett alltså. På potatisen förstås och i inläggningar av alle-handa slag. Vi kryddar vår snaps med den och kräftorna känns torftiga med bara öl, socker och salt. Till och med chipsen konsumerar vi gärna dillindränkta.

Nu är vi inte ensamma om vår dillvurm. Hela Norden tycker som vi, liksom folk i Baltikum, Ryssland och -Polen (det är till exempel vanligt att ha dill till borsjtj). Även tyskarna gillar dill. I andra länder är det mer sparsamt med dillanvändningen, som i Italien och Frankrike. Lite märkligt egentligen, med tanke på dillens ursprung.

 

Mumier & sömnmedel

Dillen är en uråldrig kulturväxt. Det finns belägg för att den odlats åtminstone sedan 400 f kr. Man har till och med hittat dillfrön i egyptiska mumier, 5000 år gamla. Om de var odlade eller vilda verkar däremot oklart. Dillen härstammar i alla fall från de här trakterna: Medelhavet, Mellanöstern och upp mot Svarta havsområdet.

Här i Sverige har vi odlat dill länge, ända sedan medeltiden. Själva namnet sägs komma från fornnordiskans att vagga till sömns, och det skvallrar förstås en del om dillens betydelse som läkeväxt, med rogivande egenskaper. Till exempel la man gärna en liten påse med dillfrön under sitt spädbarns kudde inför natten. Om det inte fungerade var barnet åtminstone skyddat från att bli bortrövat av troll.

Annars var det för en mer rofylld mage som man blev ordinerad dill. Framför allt för att minska oönskade gaser.

 

För de vackra blommornas skull

Dill anses vara lättodlad men till skillnad från persiljan är den hos oss ettårig (runt medelhavet övervintrar den) så man måste så om varje år. Tyvärr drabbas den inte sällan av svamp och vissnar ner, så odla aldrig dill på samma ställe mer än vart fjärde år. En del vill dra på det ännu längre, upp till vart åttonde år. Och undvik att ha andra flockblommiga grödor, som morot och persilja, där du odlat dill. De drabbas nämligen av samma åkommor.

Vanligtvis ser man dill i prydliga rader i kökslandet men jag har hört att den sås bäst lite här och var – släng ut lite frön på olika ställen i trädgården och där den trivs blir den stor och fin. Har själv inte provat den metoden men det låter som en bra idé, för blommorna är verkligen fina.

Om man gillar dillblommorna så är fröfänkål ett lite mer högväxt alternativ. Inte den mörka bronsfänkålen, som man ser så ofta nuförtiden, utan den vanliga, med grön blast. Den ser verkligen precis ut som dill men, som sagt, den blir klart större. Vissa sorter övervintrar och är till och med fleråriga, åtminstone i södra delen av landet och då helst vintertäckt.

 

Ta hand om skörden

Har du växthus kan du sätta igång med dillodlandet tidigt på säsongen. Bredså gärna i upphöjda bäddar för extra snabb groning men se till att det inte blir för tätt. Fram mot försommaren blir det för varmt och det är bättre att så utomhus. När dillen väl sätter igång kan man skörda allt eftersom. Skär man ner en planta innan blomämnena börjat utvecklas växer den vanligtvis upp igen. Är det de färska bladen man är ute efter blir de bäst före blomning. Sedan kan du låta plantorna vara och skörda dillkronorna på sensommaren, när de börjar gå från gult till grönt och de nästan är överblommade. Ska man få riktigt fina och stora dillkronor bör man nog ändå låta vissa plantor vara orörda.

Har man tur kan det bli en hel massa dill och vet du inte riktigt vad du ska göra med allt så kan du förstås frysa in. Men tänk på att dillen inte håller hur länge som helst, tre-fyra månader men sedan börjar den tappa smak och konsistens. Prova annars att göra dillsalt eller dillolja – enkla och utmärkta sätt att bevara dillsmaken på, bara att strö eller ringla över potatis eller fisk långt in på höst och vinter.

 

 

> till topp

FLER REPORTAGE HITTAR DU HÄR

dill1

KONTAKT

HEM

ANNONS

tradgardslivprenumeration

SÄLJSTÄLLEN

ANNONSERA

item3

TRÄDGÅRDSLIV

item4a

PRENUMERERA

hemsidahuvud1a1

© Trädgårdsliv trädgårdstidning trädgård