item1a1 item2
Sissinghurst The Ivy walk

< till arkivet

Barnsley House

I England och USA är Rosemary Verey en trädgårdslegendar. Hennes trädgårdssyn har fått stort genomslag tack vare hennes många trädgårdsböcker. Men det var hemma i den egna trädgården, på Barnsley House i The Cotswolds, som idéerna först tog form.

Av Klas Kihlberg

Den kan egentligen liknas vid en experimentverkstad, trädgården vid Barnsley House. Idag känner vi i och för sig igen många av elementen i trädgården, det känns inte så experimentellt direkt. Men på femtiotalet, när Rosemary Verey (1918–2001) satte tänderna i trädgården runt den gamla prästgården i Barnsley, var det något nytt hon skapade. I alla fall för en trädgård av mer "normal" storlek. Rosemary -Verey var en självlärd trädgårdsentusiast och hon hämtade sin inspiration från klassiska engelska och europeiska trädgårdar.

Hon plockade storslagna trädgårdselement och stöpte om dem i sin trädgård. Några exempel är gullregnsgången, med ett hav av allium vid fötterna, köksträdgården, med Villandry i Loiredalen som tydlig förlaga och de elisabetanska knutparterrerna. Visst var det ambitiöst och påkostat men inte pretentiöst. Plötsligt kändes de stora gesterna inte så ouppnåeliga för vanligt trädgårdsfolk.

Det finns de som säger att Rosemary Verey var den som gjorde den annars ganska aristokratiska engelska trädgårdskonsten tillgänglig för gemene man. Inte minst uppskattades hennes synsätt av amerikanerna – hon blev en flitig föreläsare runt om i USA och hennes många trädgårdsböcker hade en stor läsekrets där.

Hennes trädgårdskonst blev efterfrågad även i England – bland andra anlitades hon av prins Charles när han lät göra om trädgårdarna runt Highgrove, inte långt från Barnsley. Och rabatterna på Elton Johns Woodside utanför London lär bära Rosemarys omisskännliga prägel.

Barnsley House var under Rosemarys tid öppen för allmänheten och lockade över 30 000 besökare årligen. Idag har prästgården blivit ett lyxhotell med ett exklusivt spa. Även om det inte längre är en öppen trädgård går det bra att komma förbi och promenera i trädgården, om man passar på att ta en kopp kaffe eller te i restaurangen. Eller bor på hotellet förstås.

Vårt besök sammanfaller turligt nog med gullregnets blomning. Snabbt letar vi upp den välkända gullregnsgången och doften är oslagbar. Gullregnet dreglar ner och nuddar här och var blommande kirgislök. Runt omkring är det djungelartat med gult och lila som återkommande färger. Känslan är lätt impressionistisk, vildvuxen.

Större delen av trädgården är annars ganska formell – stora gräsmattor avbryts av stora rabatter, stengångar och jättelika puddingar av idegran. Ganska slående är det enkla växtvalet – vallmo, förgätmigej, akleja, nävor – som upprepas om och om igen. Och så allium och tulpaner förstås. Överallt.

Vid huvudbyggnaden, där vi intar vårt kaffe på den kalkstensbelagda terrassen, omgärdas vi av knutparterrer av buxbom. I fonden av den stora gräsmattan skymtar det gotiska lusthuset med en trägunga i trädet.

Längst bort, förbi gräsmattan tar ett woodland vid, med gläntor fyllda av tulpaner, hundkäx och akleja. Den lilla stigen leder fram till den nya spaavdelningen. Där ska en helt ny, modern trädgård ha anlagts men det känns inte helt lägligt att kryssa in bland hotellgäster i baddräkter vid poolen. Det får kanske bli ett annat reportage. •

> till topp

 

FLER REPORTAGE HITTAR DU HÄR

Sissinghurst Vitas torn
Sissinghurst Cottage Garden
Sissinghurst Vita trädgården

KONTAKT

HEM

ANNONS

tradgardslivprenumeration

SÄLJSTÄLLEN

ANNONSERA

item3

TRÄDGÅRDSLIV

item4a

PRENUMERERA

hemsidahuvud1a1

© Trädgårdsliv trädgårdstidning trädgård